You have 0 Item in your cart
Choose your language and shipping country in order to see correct pricing, delivery times and shipping costs.
After many years of being asked, the time finally felt right. In Det finns bara en av mig, Efva shares her journey from Högdalen out into the world – through music, fashion, love, the people she has met, and 30 years of Beauty with a thought.

I’ve been asked the same question for years… when is the book coming? You have to write about your colourful, exciting and unconventional life! I used to brush it off by saying I was too young… ha ha!
But perhaps the time had come. This year marks 30 years of my jewellery design and what I call “Beauty with a thought”. And there’s another 30 years worth celebrating – Eva and I have been married for 30 years!!!
I wanted to make a book that felt like me. Always moving. Lots of pictures. Short chapters. Glimpses of my life and my journey from Högdalen out into the world. About a curious girl who has always loved music and dancing, who has always loved fashion and design, and who has learnt about life through meeting people.
Having Eva as my editor felt completely natural. She knows everything about me… almost. She gave my words more depth. Perhaps my book and my life can inspire you. I hope so.
Memento Vivere… remember to live
/Efva, September 2026

I’ve been asked the same question for years… when is the book coming? You have to write about your colourful, exciting and unconventional life! I used to brush it off by saying I was too young… ha ha!
But perhaps the time had come. This year marks 30 years of my jewellery design and what I call “Beauty with a thought”. And there’s another 30 years worth celebrating – Eva and I have been married for 30 years!!!
I wanted to make a book that felt like me. Always moving. Lots of pictures. Short chapters. Glimpses of my life and my journey from Högdalen out into the world. About a curious girl who has always loved music and dancing, who has always loved fashion and design, and who has learnt about life through meeting people.
Having Eva as my editor felt completely natural. She knows everything about me… almost. She gave my words more depth. Perhaps my book and my life can inspire you. I hope so.
Memento Vivere… remember to live
/Efva, September 2026

Sommaren efter nian fick jag plats som silversmedslärling hos Bengt Liljedahl. Men jag behövde ju tjäna pengar också, så jag tog jobb som gogodansare på Gröna Lunds diskotek Jump In som var en av de första klubbarna som hade DJ:s. Att vara gogodansare innebar att jag några gånger per kväll skulle stå och dansa på en stor kub för att få igång stämningen i lokalen. För det fick jag 75 kronor per kväll. Jag jobbade fram till att diskoteket stängde, och om jag inte hade fått nog av dans så drog jag och mina vänner vidare till klubben Gyllene Cirkeln på Sveavägen. Sen gick jag upp på morgonen och var silversmedslärling igen. En gyllene cirkel helt enkelt.
En kväll på klubben kom en kille fram till mig och sa att hans bror var modefotograf och att han tyckte att jag borde gå förbi hans studio och visa upp mig. Det gjorde jag. Redan nästa dag gick jag dit och träffade den oerhört charmiga fotografen Stig ”Stickan” Forsberg. Han tog några bilder men bjöd även in mig till ett party samma kväll. Det skulle hållas en fest för den välkända modellmamman Dorian Leigh som hade en stor modellagentur i Paris och som nu som var i stan för att scouta modeller.

Sommaren efter nian fick jag plats som silversmedslärling hos Bengt Liljedahl. Men jag behövde ju tjäna pengar också, så jag tog jobb som gogodansare på Gröna Lunds diskotek Jump In som var en av de första klubbarna som hade DJ:s. Att vara gogodansare innebar att jag några gånger per kväll skulle stå och dansa på en stor kub för att få igång stämningen i lokalen. För det fick jag 75 kronor per kväll. Jag jobbade fram till att diskoteket stängde, och om jag inte hade fått nog av dans så drog jag och mina vänner vidare till klubben Gyllene Cirkeln på Sveavägen. Sen gick jag upp på morgonen och var silversmedslärling igen. En gyllene cirkel helt enkelt.
En kväll på klubben kom en kille fram till mig och sa att hans bror var modefotograf och att han tyckte att jag borde gå förbi hans studio och visa upp mig. Det gjorde jag. Redan nästa dag gick jag dit och träffade den oerhört charmiga fotografen Stig ”Stickan” Forsberg. Han tog några bilder men bjöd även in mig till ett party samma kväll. Det skulle hållas en fest för den välkända modellmamman Dorian Leigh som hade en stor modellagentur i Paris och som nu som var i stan för att scouta modeller.
Den kvällen träffade jag för första gången Sighsten Herrgård och Ann Liljegren som båda var etablerade i Stockholms modesväng och som skulle komma att bli väldigt viktiga personer för mig, både i min karriär och privat. Redan nästa dag fick jag ett modelljobb för tidningen Femina. Jag gillade att bli fotograferad. Det passade mig. Leken. Kläderna. Jag ville bli fotomodell.
Jag sa upp mig från min lärlingsplats hos Bengt Liljedahl och tog en enkel bussresa till Paris. Min kompis Lena bodde i Paris så jag fick hyra in mig hos henne. Modellmamman Dorian Leighs dörr stod ju öppen för mig men jag hade hört att Models International var en bättre agentur, så jag gick dit och blev antagen som en av deras modeller. De hade dock redan rätt många Evor, så jag tog namnet Natasha.
Men jag var ju i Paris för första gången. Allt var så roligt och nytt och spännande. Så många nya människor. Så många nya spännande klubbar. Så mycket härlig mat. Jag upptäckte Banana Flambé! Om och om igen upptäckte jag Banana Flambé. Jag gick upp i vikt. Fick nästan inga jobb. Morfar betalade tågresan hem.
Jag började om. Gick ner i vikt. Blev antagen av en ny agentur och reste ut i världen. I tolv år reste jag runt och jobbade i London, Paris, Lugano, Milano, Rom, New York och hemma i Sverige såklart.