Du har 0 Vara i din varukorg
Välj språk och leveransland för att se korrekta priser, leveranstider och fraktkostnader.
Efter många frågor blev det till slut dags. I boken Det finns bara en av mig berättar Efva om vägen från Högdalen ut i världen – om musiken, modet, kärleken, människorna och 30 år av Beauty with a thought.

Jag har fått frågan i många år… när kommer boken? Du måste skriva om ditt brokiga, spännande och annorlunda liv? Jag brukade avfärda frågan med att jag är för ung… ha ha!
Men kanske var det dags nu, för just i år firar jag 30 år med min smyckesdesign som jag kallar ”Beauty with a thought”. Men också för att fira kärleken med att Eva och jag varit gifta i 30 år!!!
Jag ville göra en bok som var som jag. Rörlig. Mycket bilder. Korta kapitel. Nedslag i mitt liv om min resa från Högdalen och ut i världen. Om en nyfiken tjej som alltid älskat musik och att dansa, som alltid älskat mode och design och som fått sin livserfarenhet genom möten med människor.
Att Eva blev min redaktör kändes helt naturligt. Hon vet ju allt om mig…nästan. Hon gav min text mer djup. Kanske kan min bok och mitt liv inspirera dig. Det hoppas jag.
Memento Vivere…kom ihåg att leva
/Efva september 2026

Jag har fått frågan i många år… när kommer boken? Du måste skriva om ditt brokiga, spännande och annorlunda liv? Jag brukade avfärda frågan med att jag är för ung… ha ha!
Men kanske var det dags nu, för just i år firar jag 30 år med min smyckesdesign som jag kallar ”Beauty with a thought”. Men också för att fira kärleken med att Eva och jag varit gifta i 30 år!!!
Jag ville göra en bok som var som jag. Rörlig. Mycket bilder. Korta kapitel. Nedslag i mitt liv om min resa från Högdalen och ut i världen. Om en nyfiken tjej som alltid älskat musik och att dansa, som alltid älskat mode och design och som fått sin livserfarenhet genom möten med människor.
Att Eva blev min redaktör kändes helt naturligt. Hon vet ju allt om mig…nästan. Hon gav min text mer djup. Kanske kan min bok och mitt liv inspirera dig. Det hoppas jag.
Memento Vivere…kom ihåg att leva
/Efva september 2026

Sommaren efter nian fick jag plats som silversmedslärling hos Bengt Liljedahl. Men jag behövde ju tjäna pengar också, så jag tog jobb som gogodansare på Gröna Lunds diskotek Jump In som var en av de första klubbarna som hade DJ:s. Att vara gogodansare innebar att jag några gånger per kväll skulle stå och dansa på en stor kub för att få igång stämningen i lokalen. För det fick jag 75 kronor per kväll. Jag jobbade fram till att diskoteket stängde, och om jag inte hade fått nog av dans så drog jag och mina vänner vidare till klubben Gyllene Cirkeln på Sveavägen. Sen gick jag upp på morgonen och var silversmedslärling igen. En gyllene cirkel helt enkelt.
En kväll på klubben kom en kille fram till mig och sa att hans bror var modefotograf och att han tyckte att jag borde gå förbi hans studio och visa upp mig. Det gjorde jag. Redan nästa dag gick jag dit och träffade den oerhört charmiga fotografen Stig ”Stickan” Forsberg. Han tog några bilder men bjöd även in mig till ett party samma kväll. Det skulle hållas en fest för den välkända modellmamman Dorian Leigh som hade en stor modellagentur i Paris och som nu som var i stan för att scouta modeller.

Sommaren efter nian fick jag plats som silversmedslärling hos Bengt Liljedahl. Men jag behövde ju tjäna pengar också, så jag tog jobb som gogodansare på Gröna Lunds diskotek Jump In som var en av de första klubbarna som hade DJ:s. Att vara gogodansare innebar att jag några gånger per kväll skulle stå och dansa på en stor kub för att få igång stämningen i lokalen. För det fick jag 75 kronor per kväll. Jag jobbade fram till att diskoteket stängde, och om jag inte hade fått nog av dans så drog jag och mina vänner vidare till klubben Gyllene Cirkeln på Sveavägen. Sen gick jag upp på morgonen och var silversmedslärling igen. En gyllene cirkel helt enkelt.
En kväll på klubben kom en kille fram till mig och sa att hans bror var modefotograf och att han tyckte att jag borde gå förbi hans studio och visa upp mig. Det gjorde jag. Redan nästa dag gick jag dit och träffade den oerhört charmiga fotografen Stig ”Stickan” Forsberg. Han tog några bilder men bjöd även in mig till ett party samma kväll. Det skulle hållas en fest för den välkända modellmamman Dorian Leigh som hade en stor modellagentur i Paris och som nu som var i stan för att scouta modeller.
Den kvällen träffade jag för första gången Sighsten Herrgård och Ann Liljegren som båda var etablerade i Stockholms modesväng och som skulle komma att bli väldigt viktiga personer för mig, både i min karriär och privat. Redan nästa dag fick jag ett modelljobb för tidningen Femina. Jag gillade att bli fotograferad. Det passade mig. Leken. Kläderna. Jag ville bli fotomodell.
Jag sa upp mig från min lärlingsplats hos Bengt Liljedahl och tog en enkel bussresa till Paris. Min kompis Lena bodde i Paris så jag fick hyra in mig hos henne. Modellmamman Dorian Leighs dörr stod ju öppen för mig men jag hade hört att Models International var en bättre agentur, så jag gick dit och blev antagen som en av deras modeller. De hade dock redan rätt många Evor, så jag tog namnet Natasha.
Men jag var ju i Paris för första gången. Allt var så roligt och nytt och spännande. Så många nya människor. Så många nya spännande klubbar. Så mycket härlig mat. Jag upptäckte Banana Flambé! Om och om igen upptäckte jag Banana Flambé. Jag gick upp i vikt. Fick nästan inga jobb. Morfar betalade tågresan hem.
Jag började om. Gick ner i vikt. Blev antagen av en ny agentur och reste ut i världen. I tolv år reste jag runt och jobbade i London, Paris, Lugano, Milano, Rom, New York och hemma i Sverige såklart.