Thåström x the HÖGDALEN

EFVA HAR ALLTID DRÖMT OM ETT SAMARBETE MED THÅSTRÖM, MEN VISSTE ATT HAN NÄSTAN SÄGER NEJ TILL ALLT. ”VI TRÄFFADES PÅ ETT FIK, BERÄTTAR EFVA. JAG VAR SÅ JÄVLA NERVÖS, DET ÄR UNDERBART ATT MAN ÄR 68 BAST OCH DARRAR.” UPPTÄCK VÅRT SENASTE SAMARBETE FÖR THE HÖGDALEN – SJU SILVERPIECES DESIGNADE AV EFVA, UTIFRÅN THÅSTRÖMS POETISKA TEXTER.
  1. Start
  2. the journal
  3. Thåström x the HÖGDALEN

1981, Göteborg. Popbandet X-Models har haft en spelning och är på väg till efterfest på hotellet Excelsior, ett hotell känt för att ta emot artister. Greta Garbo, Nils Poppe och denna kväll förutom X-Models finns punkslynglarna i Ebba Grön inskrivna i loggen som också haft en konsert. I den något slitna hotellsviten kommer sångaren Thåström fram till X-Models frontfigur Efva Attling, ’du, jag var på Pet Sounds på Jakobsbergsgatan och köpte er singel’. Efva Attling blir både glad och förvånad, att en radikal rockkille som Thåström skulle vara intresserad av deras hitballad ”Två av oss”.

Det visade sig att de båda hade vuxit upp på samma gata i Högdalen, en söderförort i Stockholm, nämligen Skebokvarnsvägen, som Thåström tjugofyra år senare också kom att döpa ett album till. Högdalen är något som de kommer att förenas om även långt senare. Men då befann de sig i olika skeden, Efva Attling hade en redan lyckad modellkarriär bakom sig och Thåström kom att bli en av Sveriges få stora rockstjärnor. Genom Ebba Grön, Imperiet, Peace, Love & Pitbulls och solomusik har han fått en ikonstatus, med nästan mytiska proportioner då han är extremt skygg.

”Att få göra något med Thåström är en drömgrej. Han är den optimala”, säger Efva Attling. ”Vi har stött på varandra genom åren och förrförra året när han gästade på en Weeping Willows-konsert på Mosebacke började vi prata och hade så kul ihop. Då föddes tanken hos mig. Vi har mer gemensamt nu än förut. Även om Högdalen alltid varit en slags gemensam nämnare. Vi har hängt i samma centrum, stuckit till Rågsved.”

Hon vågade inte fråga först, hon visste ju att han i princip säger nej till allt, men kontaktade ändå Thåströms management. Hon fick ett sms från Thåström: ”Efva, vad är the Högdalen?”

”Vi träffades på ett fik, jag var så jävla nervös, det är underbart att man är 68 bast och darrar, han har en sån otrolig integritet. Men jag har ändå övat länge på en människa som också är en stor poet med stark integritet”, skrattar Efva Attling och syftar på sin fru Eva Dahlgren.

”Jag förklarade min idé, att jag ville utgå från hans texter. Jag hade förberett en ring som det stod ”Fan fan fan” på. Han tog den, satte på sig den och sa ’vi kör!’”

”Efva var väldigt bra på att övertala. Hon är en väldigt passionerad människa och jag gillar det. Jag säger nej till nästan allt men tänkte att jag kanske nån gång måste göra tvärtom. Jag fick en ring av Efva som det står ”Fan fan fan” på, det lät som en rolig och annorlunda idé och … tja, smycken är fint”, säger Thåström på bred stockholmska över telefon från hans lägenhet i Berlin.

”Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här med smyckena”, erkänner Thåström och det märks att så fort vi faller in i att prata om musik och låtskrivande växlar han upp, resonerar, är öppen och pratar på. Men jo, han bär smycken, närmare bestämt ringar, och han tycker smycken är fina. Han hävdar att han inte är särskilt stilmedveten, ”jag har gått i samma svarta kläder i tjugo år”, även om han givetvis inte skulle ta på sig vad som helst.

From lyrics to jewellery

När Efva Attling och Thåström skulle välja ut vilka texter som skulle vara på smyckena gick hon igenom hans verk i boken ”Texter” som kom ut förra året. De hade ungefär tio av Thåströms solotexter de valde mellan som blev fem olika sorters smycken. Efva Attling gick tillbaka och utformade. Ett armband innehåller raderna ”Det är ni som är dom konstiga det är jag som är normal”, titeln på Thåströms tredje soloalbum och refrängen i ”Från himlen sänt”, en rad som Efva Attling tror många kan relatera till. Hon pratar vidare om ett halsband som också blivit örhängen, med raden ”Beväpna dig med vingar”, som är Thåströms sjunde soloalbum från 2012. ”Det är en sån fantastisk låt!”, säger Efva Attling och fortsätter: ”Jag har gjort halsbandet så att man kan dela det med nån och ge bort ena vingen.”

Det smycke som Thåström var mest involverad i är den om dödsbrickan. Brickan är inspirerad av en ID-bricka Thåström fått av en soldat i Nicaragua. Imperiet hade en speciell relation med Nicaragua på 80-talet. Bandet bjöds dit för att spela efter att deras manager hade tagit några centralamerikanska band till Skandinavien och ett unikt kultursamarbete inleddes. Landet hade genomgått en revolution där de vänsterinriktade sandinisterna hade störtat diktaturen. Imperiet, och även Mikael Wiehe, arrangerade stödkonserter i Sverige där bland andra Cornelis Vreeswijk spelade. Det var under den sista resan dit, år 1988, som Thåström och Peter Puders (gitarrist) var ute och promenerade längs en landsväg och gick in på en liten bar för att ta en öl. Där inne satt några unga killar i militärkläder som blev så glada över att stöta på Thåström att den ena soldaten gav Thåström sin ID-dödsbricka, som alltså nu förevigas som ett nytt smycke.

”Smycket är lite kaxigt och punkigt, ganska maskulint, men så sitter stjärnan där och orden ”Det finns en stjärna man får ta ner”, det är så mycket romantik. Nu vet inte jag hur könsfördelningen ser ut av de som lyssnar på Thåström, men jag tror att smyckena kanske gör att fler tjejer hittar hans musik”, säger Efva Attling.

Förutom Thåström innehåller the Högdalen smycken designade av Jocke Berg (Kent), samarbeten med konstnären Emma Altafulla och designern Göran Kling. Att det blev Thåström beror givetvis inte bara på att Attling och Thåström kommer från samma förort. Thåström, och Jocke Berg, är två låtskrivare där texterna tar stor plats.

”Thåström är en fantastisk poet med sån kraft. Han kan komma otroligt nära med få ord. Musik och text går verkligen rakt in, det är första psykologen, den kan öppna ditt hjärta. Det är som när nån kunde komma bakom scen och tacka mig och säga att ’precis som du beskriver kan inte jag uttrycka mig’. Jag har också alltid använt mig av ord för mina smycken och jag vill fortsätta beröra människor med ord.”

Thåström har svårt att tycka eller känna något kring att människor, som kanske inte lyssnat på hans musik, kommer gå runt med hans textrader i öronen, runt halsen eller handleden.

Smycken som kanske kommer bäras hela livet, gå i arv, bli en del av dens person. Men han förstår det mäktiga med ord, han är själv än stor beundrare av andras ord och läser mycket.

Thåström har en ny skiva på gång, men på grund av coronaviruset har inspelningarna fått skjutas upp. Han hade tänkt åka till en annan omgivning, en studio i Palma, som en kontrast till Berlin och Stockholm för att se om det kan ge honom något nytt. Han är frustrerad över att ännu inte kunna göra klart skivan. Men likt andra musiker får han vänta i osäkerhet på vad som kommer hända framåt. Han har inga behov av att göra annat under tiden, eller att han kommer börja säga ja till saker bara för att han gjort det nu poängterar han noga.

”Musiken tar mycket kraft och tid och jag har ingen anledning att göra annat. Jag får frågor om att göra filmmusik, skriva en bok, men jag har insett mina begränsningar, jag stannar vid min läst.”

Av: Marimba Roney